australien 2013

Nu kommer det nog antagligen ett sånt där lite halvtråkigt och smådeppigt inlägg igen. Jag är på det humöret och tror att jag behöver skriva av mig lite... 

 

Så idag är första dagen på länge som jag faktiskt har lite tid mellan jobb och sömn (senaste dagarna har seriöst varit 10-12 timmars pass och jag har bara åkt hem direkt efter jobbet för att knappt hinna sova 7-8 timmar innan jag måste upp och ta mig tillbaka till jobbet...) och även om jag vaknade vid 9.30 av mig själv så har jag inte orkat ta mig upp ur sängen. Klockan är nu 13.30. Varför? Jag vet inte riktigt. Jag har ingen lust eller energi till att ta mig upp och ut och göra något. Det är väl nu jag borde vara ute och utforska stan, vara ute och träna eller bara ligga ute i solen och njuta av den sista ordentliga värmen eller nåt. Men jag har ingen lust, känner mig bara så nere och deppig och trött på att vara själv. 

 

Det blir ju inte bättre av att ikväll så är det möte på jobbet och efteråt så ska alla ut på "staff party", men jag är en av de få lyckligt utvalda som inte kan följa med för några måste stanna kvar på The Argyle och jobba (vi är tre stycken). Det är så jävla värdelöst för jag känner att jag skulle vilja umgås lite med de jobbar med utanför jobbet... Men de som har jobbat längst är mest prioriterade och de som precis har börjat är för nya för att veta vad de ska göra på egen hand så då får vi som är mittemellan vara de som får jobba. 

 

Jag är så jävla less på att vara så klyven. Jag vet inte vad eller vart jag vill. Ena dagen går jag och räknar ner dagarna till kontraktet på lägenheten är slut så jag ta första bästa flyg hem (de dagarna vill jag egentligen skita i allt och bara åka hem direkt) och andra dagen känns det mer "ok". Aldrig helt 100, aldrig "åh vad mitt liv är awesome här i Sydney". För det är det inte.