australien 2013

Idag har varit en jobbig dag, en riktig jävla skitdag helt enkelt. Och eftersom jag är den jag är så har jag gjort det jag alltid gör när saker och ting känns jobbiga, gråtit i mängder. Det har liksom behövts.

Det är inga stora grejer egentligen utan bara en gäng småsaker som har lagts på hög. Bankomater som äter upp mina pengar, TFN-sidor som ligger nere, ingen tur med lägenhetsletandet. Och så känner jag mig så förbannat ensam just nu, även fast jag har tur som har Henrik här nere som jag träffar mer eller mindre varje dag. Men jag saknar vänner, saknar förutom familjen framförallt min andra familj. Mina bästa barcabrudar. Att bo här nere i ett annat land känns faktiskt väldigt konstigt utan er. Jag tror att det är lite därför det är svårt att hitta lägenhet också, för jag vet inte riktigt vad jag vill. Ena sekunden känns det som en bra idé att hitta roomshare, att bo tillsammans med andra tjejer i ett rum (som bo på ett hostel typ) så man verkligen lär känna lite folk, andra sekunden känner jag mig inte riktigt redo att leva så nära in på främmande människor. Så jag är lite splittrad just nu och det är nog det som känns mest jobbigt för så som jag bor nu utan några vettiga planer, utan trygghet och kontroll, funkar inte för jag är för rastlös för det.

Men nu så här lite senare på kvällen (kl är 22.35) så börjar det ändå ordna upp sig i huvudet. Jag är ju faktiskt på andra sidan jordklotet i Sydney (som hittills är awesome) och det är ju inte alla som har möjlighet till det. Och imorgon ska jag gå en sjukt tråkig RSA kurs men sen så är det gjort och då är jag ett steg närmre ett soft bartenderjobb. Det verkar dessutom vara rätt lätt att få tag på här nere och ska tydligen vara rätt bra betalt. Känns himla bra faktiskt, och ska bli kul att få stå i baren igen.

Och helgen har varit rätt awesome så jag ska egentligen inte klaga. Puss på er vänner och familj där hemma, tur att jag har er att prata med när det känns som att uppförsbacken aldrig tar slut <3.